Isabel Allende ANDARNAS HUS Isabel Allende Isabel Allende föddes 1942 i Lima i Peru. Hon bodde där med sina tre syskon och sina föräldrar. När hon var tre år skiljde sig hennes föräldrar och hon flyttade med sin mamma och sina syskon till Chile. När hon var 17 år flyttade hon tillbaka till Chile. Där började hon arbeta som journalist. Hon var redaktör på kvinnomagasinet ”Paula”. Hon jobbade även som journalist på fyra andra tidningar. 1962 gifte hon sig med Miguel Frías. De får dottern Paula 1963, och sonen Nicolás 1966. Allendes föräldrar tillhörde Chiles diplomatkretsar och hon var själv aktiv inom politiken på vänsterkanten. Isabel Allendes far var kusin till världens första folkvalda kommunistiska president Salvador Allende. Han blev vald till president 1970, men störtades 1973 genom en militärkupp. Hon var då tvungen att fly från landet och fick lov att börja ett nytt liv i Venezuela. I Venezuela bodde hon i 13 år innan hon flyttade till Kalifornien i USA, där hon fortfarande bor. 1987 skiljer sig Allende och Miguel Frías. Ett år senare gifter hon om sig med Willie Gordon. Isabel Allende debuterade som författare 1982 med romanen "Andarnas hus". Hon kämpade länge med att försöka få tag på en utgivare till boken, men ingen var intresserad. Som sista utväg skickade hon boken till ett stort spanskt förlag, som genast tryckte boken och den blev en succé. Allendes dotter, Paula insjuknade i den dödliga och ärftliga sjukdomen porfyri i december 1991 och föll i koma. Allende började då skriva ett långt brev till sin dotter, för att hon ska veta vad som hänt under tiden hon legat sjuk och för att hon ska kunna ta del i släktens historia när hon tillfrisknar. Men Paula vaknar aldrig upp ur sin koma utan hon dör 1992. 1994 kommer Allendes brev till sin dotter ut som bok, boken får titeln "Paula". Paula kanske är den mest kända boken av Isabel Allende. Boken Paula är det närmsta Allende kan komma att skriva en sann biografi. Hon skriver sin egen historia så som hon minns den. Allende skriver inte för oss läsare, hon skriver för sin dotter och till sin dotter. Detta leder till att tonen i boken i många stycken blir mycket personlig och känsloladdad. Nästan alla Allendes böcker handlar om människors liv och politisk kamp, det mesta har hon hämtat ur sin egen historia. När hon försöker beskriva sin egen historia, i boken Paula, ser man tydliga kopplingspunkter mellan handlingen i de tidigare böckerna och handlingen i hennes egen historia. Om detta är en biografi så är alla hennes böcker biografier, då de tar upp människor ur hennes förflutna. En lista över de böcker Allende har skrivit som har översatts till svenska. Originaltitel Utgivningsår Svensk titel Utgiven i Sverige år: The House of the Spirits Spain 1982 Andarnas hus 1982 Of Love and Shadows Spain 1984 Kärlek och skuggan 1984 Eva Luna Spain 1985 Eva Luna 1987 Stories of Eva Luna Spain 1989 Eva Lunas berättelser 1989 The Infinite Plan Spain 1991 Den oändliga planeten 1991 Paula Spain 1994 Paula 1994 Resumé I början av sekelskiftet förälskar sig en ärelysten ung man, vid namn Esteban Trueba, i Rosa, en otroligt vacker överklass flicka. För att kunna gifta sig med henne behöver han en förmögenhet. Han börjar leta efter guld, men när han precis har börjat samla ihop till sin förmögenhet får han veta att Rosa har dött. Förtvivlat börjar han då arbeta med att sätta ett förfallet familjegods ”Las Trèze Marias” i bruk. Esteban är en sann konservatist med ett väldigt häftigt humör, han härskar brutalt över sitt gårdsfolket och gör många av traktens flickor med barn. Efter några år bestämmer sig den döda Rosas syster Clara för att hon skall gifta sig med Esteban. Clara är en underlig flicka med konstiga gåvor, hon spår i framtiden pratar med andar och flyttar saltkar med blicken. De gifter sig och Esteban låter bygga ett otroligt stort, vackert och påkostat hus ”huset på hörnet” åt sin unga hustru. Esteban är nu en rik och mäktig man, han börjar så småningom intressera sig för politik och lyckas efter många år bli senator. Efter ett tag får Clara en dotter, Blanca. Familjen Trueba bor på Las Trèze Marias på somrarna och i huset på hörnet på vintern. Clara får snart fler barn, tvillingarna Jamie och Nicolás. Blanca har sedan hon var barn varit förälskad i Pedro García en av bönderna på Las Trèze Marias men när hennes far får reda på deras kärlek blir han jättearg och kör bort honom från gården. Detta hjälper dock inte utan de fortsätter att träffas bakom ryggen på Esteban. Efter ett tag blir Blanca med barn, fadern är Pedro García. När hennes pappa får reda på detta gifter han bort henne med en greve för att slipa den skandal som skulle uppstå om folk får reda på att Blanca är med barn utan att hon är gift. Men deras äktenskap går inte så bra och Blanca flyttar snart hem igen. När hon kommer hem föder hon sin dotter Alba, som också växer upp på sin morfars egendomar. När Clara dör blir det väldigt tomt och konstigt i familjens Truebas liv. Clara var den som höll ihop familjen. Ingen av hennes barn hade speciellt bra kontakt med sin far, eller med varandra. I landet Chile som berättelsen utspelar sig har de konservativa makten, fram tills en dag då socialisterna och kommunisterna tar makten genom den regelbundna folkomröstningen. Alba är då en ung kvinna som står på kommunisternas sida. För att ta tillbaka makten ordnar de konservativa, inklusive Esteban, en militärkupp för att störta den nya presidenten. Men när militärerna har tagit makten ger dom inte tillbaka den till de konservativa utan inför sin egen diktatur. Det går åt skogen med hela landet, folket svälter, militären förstör allt som de kan koppla med kommunisterna och socialisterna, de dödar de som ser misstänka ut, däribland en av Albas bröder. Blanca och Pedro García flyr ut ur landet med Estebans hjälp. Albas pojkvän är en av de största frihetskämparna i landet. Han är på fri fot och för att få veta var han finns tar ”den hemliga polisen” Alba. De torterar henne tills hon är halv död, men hon vet inte var hennes pojkvän befinner sig så kan hon inget säga. Hennes morfar söker febrilt efter henne, men kan inte hitta henne eftersom den hemliga polisen ”inte finns”. Tillslut får han hjälp av en gammal bekant - som står nära militären och vet var den hemliga polisen befinner sig - och lyckas få hem Alba. Esteban Trueba är vid det här laget en mycket gammal man. När Alba kommer hem hjälps de åt att renovera huset på hörnet som har förfallit mer och mer sedan Clara dog. När det är klart kan Esteban Trueba dö i lugn och ro i sin dotterdotters famn. Hur det går för landet får man aldrig reda på. Mitt omdöme Boken Detta är en mycket fängslande och vacker roman. Berättelsen är en väldigt mänsklig och levande skildring av flera olika människors liv. Författarinnan tecknar en stark och ingående bild av utvecklingen i Chile under 1900-talet. Hon tränger långt under ytan i den ytterst komplicerade känslovärld som utgör bakgrunden till den tragedi som drabbade Chile genom militärkuppen, 1973. Men boken handlar framförallt om tre generationer som kämpar för sina rättigheter och sitt land. Boken fängslade och engagerade mig verkligen. Isabel Allende skriver boken med en otroligt drastisk berättarkonst. Hon är väldigt duktig på att skildra människors liv och även på att analysera politiken på ett väldigt trovärdigt sätt. Politiken spelar en väldigt stor roll i bokens handling, i slutet av boken handlar det nästan bara om politikens påverkan på landet och människorna, nästan hela handlingen bygger på de politiska bestridigheterna. Detta gör att hela grundstämningen i boken mörknar avsevärt i slutet. Från att ha varit en lycklig familjehistoria övergår det till en mörk och dyster kamp om demokrati och mänskliga rättigheter. Eftersom jag vet en del om Isabel Allendes liv så kan jag snabbt koppla de politiska handlingarna i boken till hennes egen historia. Hon var ju med om militärkuppen i Chile 1973 och jag antar att det är den hon försöker återberätta i denna berättelse. Tempot i boken är lagom, den handlar bara om de största händelserna i personernas liv, inbakat med lite vanligheter som gör att man får ett djupare intryck av händelserna. Eftersom boken med jämna mellanrum handlar om nya händelser och nya personer blir den aldrig långtråkig. Det ända som möjligtvis skulle ha fått mig att sluta läsa skulle ha varit att den är så hemsk på vissa ställen, det är t.ex. ofta som människor dör utan att man är beredd på det. Ibland skriver författarinnan saker som skall hända om flera år. Det gör att man redan innan vet att vissa personer skall dö i tidig ålder eller att vissa personer skulle vara ihop för alltid o.s.v. Detta tycker jag är lite tråkigt. Berättelsen är väldigt verklighets trogen, den speglar både de rikaste och de fattigaste människornas liv, i ett land som kämpar för demokratin. Man får en inblick i hur stora skillnader det kan vara mellan olika samhällsklasser i ett samhälle. De rika lever i överflöd medan de fattiga inte ens har mat till sina barn. Boken är skriven i tredje person till största del, men ibland skriver Esteban Trueba i första person. Men det är bara korta avsnitt lite här och där. Det skall föreställa att det är Esteban och Alba som har skrivit ner berättelsen precis innan Esteban dör när Alba kom tillbaka från den hemliga polisen. Det finns inte så många miljöbeskrivningar eller personbeskrivningar i boken, man får hela tiden själv tänka sig hur allt ser ut. Författarinnan beskriver inte heller så mycket om hur personerna ser ut eller vad de har för personlighet, utan det får man tänka ut själv utifrån händelserna i boken. Om jag skall sammanfatta omdömet till den här boken blir det; underbar, hemsk, verklighetsbaserad, intressant och mycket läsvärd. Personerna Vem som är huvudperson i boken variera, oftast finns det flera huvudpersoner samtidigt. Esteban Trueba är en vanlig godsägare som för att kunna gifta sig med den undersköna Rosa måste skaffa sig en förmögenhet. Han lyckas och det slutar med att han blir senator och en av landets mäktigaste och rikaste män. Esteban är väldigt kolerisk, han har ett väldigt häftigt humör, som de flesta får smaka på. Till och med hans fru - vilket i och för sig slutar med att hon aldrig pratar mer med honom i hela sitt liv - och hans barn och barnbarn. Han är en mäktig herre som regerar som en kung över sitt gårdsfolk på Las Trèze Marias. Men i slutet av boken när han börjar bli gammal mjuknar han och en ny varm sida kommer fram ur denna ”kallsinta gubbe”. Clara är en väldigt underlig kvinna som kan se in i framtiden, prata med döda och spå folks framtid. När hennes syster Rosa dör stänger hon i sig i sig själv och pratar inte på nio år, när hon sedan öppnar munnen är det för att förklara att hon skall gifta sig. Clara har till skillnad från ”normala kvinnor” inget sinne får hushållsarbete, matlagning o.s.v. Hon bryr sig inte om dyra presenter, fina middagar eller eleganta kläder. Det ända hon bryr sig om är sina andar, att spela piano med pianolocket nere, flyga runt i rummet i sin fåtälj etc. Blanca förälskar sig när hon är barn i Pedro García, en pojke bland gårdsfolket på Las Trèze Marias. Deras kärlek kommer att vara livet ut, men de lever inte tillsammans förrän de är närmare 50 år och flyr ut ur landet undan militärerna. Hon är en rätt vanlig kvinna som är vänlig mot alla och hjälper till så gott hon kan lite här och där. Alba är Blancas ända barn, hennes pappa är Pedro García. Hon är den ända i familjen, utom Clara, som lär känna Esteban Trueba riktigt bra och inte skräms av hans häftiga humör, de har en speciell kontakt ända till slutet då det bara är de två kvar. Hon har också bra kontakt med sin mormor de fortsätter att hålla kontakten även när hon är död, Alba som människa och Clara som ande. Det finns även en ond sida i boken som ”den hemliga polisen” står för. Den hemliga polisen uppfattar jag som en del av militären som har tagit till sig lite för mycket makt och roar sig med att tortera kommunister, marxister och socialister. De är hemliga för samhället och ingen vet om att de finns utom de som är där, har varit där och på något konstigt sätt kommit ut, och några inom den styrande militären. Det finns speciellt en ond person i den hemliga polisen som heter Esteban García, han är barnbarn till Esteban Trueba. Fast det vet inte Esteban Trueba om eftersom han gjorde så många flickor på Las Trèze Marias med barn så att han omöjligt kan komma ihåg alla. Esteban García svor redan när han var barn att han skulle hämnas på Esteban Truebas familj, och det gjorde han verkligen. Han var den som befallde att Alba skulle tillfångatas, och som tillsammans med sina kompisar torterade henne, våldtog henne, hugg av hennes fingrar m.m. Jag tycker inte att det finns någon person i berättelsen som är överdriven eller konstig. Det finns i och för sig väldigt mycket av det övernaturliga i berättelsen, författarinnan låter Clara flytta föremål utan att röra vid dem, prata med andarna och sedan när hon är död även prata med sina kvarlevande. Men eftersom jag tror på det övernaturliga så är detta inget konstigt för mig. Esteban Trueba kan vid vissa tillfällen i boken verka lite väl kolerisk men det är inte överdrivet. Källor Internet; www.isabelallende.com Nationalencyklopedin Litteraturens Historia